Laban var inte nöjd. Han kände sig slarvig. Raderna efter gräsklipparen var inte så fina som han hade hoppats. Förmannen log lite åt honom när han berättade det vid förmiddagsfikat. Han såg att Laban var tankspridd, efter att ha tittat på lokaltrafikens hemsida. Buss till Bråkö var ingen frekvent linje. Dessutom en massa byten så här års.
- Läget Laban?
- Jovars.
- Trivs du med jobbet här?
- Det är ju fan att raderna inte blir som jag vill ha dem!
- Är du pedant?
- Den frågan skulle syrran ha hört. Hon hade dött.
- Det viktiga är att du får klippt, och du måste skynda dig för det blir snart regn!
- Men jag kan fixa resten i morgon.
- Då är det ju helgdag, och du får ingen övertidsersättning.
- Skit i det. Jag ser till att det blir klart till på måndag om vädret inte …
Han fick en idé. Om han kunde ta ledigt nu kanske han skulle kunna cykla! Förmannen såg att han hejdade sig i sin mening och sa.
- Har du annat för dig, så kan du ta ledigt resten av dagen. Jag har inget annat att sätta dig på nu. Men det ska vara klippt på måndag morgon.
- Jag tar in maskinen med detsamma och rengör den och …
- Gå du hem. Ta helg, men glöm inte att du inte får extra betalt.
- Nää…Men. Skulle man möjligen kunna få lite förskott?
- Nej, men du kan få låna en hundring, om det räcker. Mera kan jag inte avvara.
- Tack!
Laban tog emot 100-lappen och det dröjde inte länge förrän han cyklade mot Bråkö. Han hade sett hur molnfronten närmade sig, med tog ingen hänsyn till det. Jackan han hade på sig fick duga. Han ämnade leta efter Mia. Hon hade ju nämnt något om en gubbe som hette Eskil. Hans stuga borde väl folk känna till. Byn verkade ju inte så stor. Även om Mia inte var där så har väl grannar sett eller hört något. En trådända att nysta i. Ängel hade hon ju sagt!

När han var halvvägs började det droppa från himlen. Sakta ökade det. Laban trampade på. Stannade så vid en busshållplats för att vänta ut regnet. Det var bara fem kilometer kvar. Han väntade. Och väntade. Och funderade. Han borde ju ha köpt med sig blommor. Han kände att han älskade Mia. Hon var ju hans kvinna. Ingen tvekan! Men regnet verkade ha kommit för att stanna.

Men pengarna måste ju räcka till en hamburgare också. Så han orkar cykla tillbaka hem för sitt helgarbete. Det fick inte glömmas bort! Han var redan nu rejält hungrig. Hade han inte lite mera än den där 100-lappen han fick låna? Han tömde fickorna på bänken i kuren och hittade några enstaka mynt. Plus ett hopvikt papper och två pennor från parkförvaltningen. En blyerts och en kulspets. Han fick en idé: Hur ritar man en blomma? Kan man få till något extra genom att kombinera blyerts och kulspets? Han tog en pinne och ritade i sanden. Pappret ville han spara tills han tyckte att han fått till något fint. Hur ritar man en röd ros?

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Jag tog resten av yoghurten! Harsplade Mia ur sig när handlaren kom tillbaka.
Handlaren tittade länge på henne för att se om hon skämtade. Hon verkade gravallvarlig.
- Värst vad du ser orolig ut! Hur mycket ska du ha för att du har stått här en timma?
- Äsch! Du har ju räddat livet på mig och jag är bara… ingenting. Värdelös. Kass.
- Kass?
- Mmm
- Jag skulle vilja lägga till örska.
- Öskar? Är det något med roddbåten som är borta. Mitt fel igen.
- Nej! Kass-örska. Hur går affärerna?
- Jo, du kan titta här. Värst vad munter du var då! När du åkte var du helstressad.
- Har man fru Boman med sig är det lugnt. Jag har förklarat för henne precis hur allt ligger till och hon fick dåligt samvete för att hon var så frän mot dig. Fast du var hora lade hon till, flera gånger. Hon sa också att jag hade en del att förklara för min fru, men då kom jag på ett smart drag. Jag bad henne fixa det. Hustrun fräser inte mot kunderna. Utan lyssnar. Själv skulle jag knappast ha fått en syl i vädret. Det ska bli kul att se hur det här utvecklar sig. Hur mår du?
- Sa du kassörska? Jag vet inte hur en sådan där mackapär fungerar? Har bara skrivit upp vad jag tagit emot i pengar och vad jag har lämnat ut. Ingen ville ha något kvitto.
- Det ser ju prima ut. Du kan tydligen räkna i huvudet! Det här knackar hustrun in i systemet när hon kommer hit. Det är nog bara en tidsfråga, nu. Kan du hålla ordning på detta sätt så kvalar du snabbt in som kassörska. Det kan ta någon dag att lära sig apparaten. Jag kan för resten visa dig lite nu, när vi inte har några kunder.
- Skulle du alltså anställa mig? En alkoholiserad hora.
- Tanken var ju i så fall att du skulle byta jobb. Anställer man någon så är det underförstått att vederbörande slutar med sitt gamla.
- Gärna det, men ändå.
- Det här är ett förtroende. Jag har inte gett dig något förtroende, undantaget att du vaktade affären medan jag var hos fru Boman…
- … och på morgonrundan.
- Precis. Vill du anta utmaningen? Jag håller dig kort med kontanter, om du ursäktar, men jag förstår ju att du har problem med anledning av vad du gjorde igår kväll.
- Jag vill inget hellre, men tänk om jag inte klarar det.
- Menar du att du faller för frestelsen och stjäl pengar och sticker?
- Jag snodde ju yoghurten.
- Javisst! Den hade jag ju kunnat sälja. Ett öppnat paket yoghurt som går ut samma dag! Tigger du beröm?
- Nej, men det finns ett talesätt som säger att Mycket vill ha Mer. Du har gett mig allt och som tack stjäl jag lite till. Principen är inte precis snygg även om värdet är lågt.
- Se det som ersättning för att du vaktat butiken om du vill. Annars är det snarare så att man hjälper folk gratis. I nödlägen. Och det är väl det minsta man kan kalla ditt beslut i går kväll?
- Du är verkligen en fin man. Om inte den där jävla alkoholen tar tag i mig, bara.
- Som sagt. Du får en chans. Känner du att du inte klarar det så är det bäst att du säger till innan du gör något dumt. Många anser nog att jag gör något dumt nu, och visar det sig att de har rätt så måste jag ju jaga dig i evigheter om du bedrar mig.
- Det där var inte svårt att förstå, men gör ni karlar alltid så att ni erbjuder något, men om! Jag då tar fan oss kvinnor!
- Jag vet inte så noga, men i detta fall är det väl ganska rimligt. Självfallet ska man aldrig hota folk.
- Nej, att inskärpa allvar innebär nog ett förtäckt hot, men jag har nog blivit lite överkänslig mot det. Jag tål sådant från dig, för du är en så fin man. Jag har sagt det många gånger nu, men det är en manlig sida jag inte har sett så mycket av. Gubben Emil är väl lite sådan. Laban? Jag vet inte. Men banne mig inga andra!
- Emil är ingen gubbe. Gammal är han, men en riktigt listig figur. Aldrig bakslug, men har alltid en tanke med saker som vi andra inte alltid ser. Det är svårt att sätta fingret på det, men man känner att han får en väldigt fin livskvalitet på det sättet. Han trivs nog väldigt bra med att få skapa goda förutsättningar för dig. Kolla med honom om du får bo här medan du jobbar för mig.
- Jag menade inget illa när jag sa gubbe. Men på rösten låter han väldigt gammal. Jag har bara sett honom i mörker, eller ska vi säga gatubelysning.
- Är han kund hos dig? Det anade jag inte! Förlåt att jag frågar, men jag måste tänka igenom vad det är jag har för bild av dig!
- Lugn. Han är inte kund till mig. Han kan inte.
- Hur vet du det?
Så berättade Mia hur hon råkade törna emot Emil på trottoaren när hon blev utslängd från hotellet och hur han råkade få syn på henne när hon linkade hem, och tyckte synd om henne.
- Du verkar aldrig ljuga!
- Jodå, det förekommer, men man ska veta vad man gör när man ljuger. Men visst. Det är lite av en utmaning att säga som det är, utan att bli avbruten och påhängd en massa åsikter och värderingar som man inte har. Inte lätt om man är en alkoholiserad hora.
- Hur gammal är du? Du talar som om jag vore ditt barnbarn! Fast det kunde ha varit tvärtom!
- 21.
- Jösses! Vad har man levt i för värld om man har så mycket klokskap i huvudet och ändå är vad du är och har gjort vad du har gjort. Jag trodde jag visste det mesta om livet. Här måste jag tänka om.
- Får jag ge dig en kram?
- Ja det får du. Jag ska bara sätta in mopeden i källaren igen. Det verkar som om regnet aldrig vill upphöra. Men låt det stanna vid en kram. Det kommer aldrig några kunder när det regnar, så det är ok, sa han. - Det kan du nog behöva, tänkte han.

Det blev en lång kram. Handlaren tänkte på hur han kramade sin dotter när hon var i den åldern. Under inga omständigheter någon beröring på fel ställen. Mia borrade in sitt ansikte i hans armhåla, darrade och grät. Han strök hennes hår och skulle just avsluta kramen när hans fru kom in genom dörren. Hon hade med sig en liftare som ombads sitta kvar i bilen en stund.