Följ mina ord utlagda som steg av slingrande stigar in i min trädgård, ibland till en skog då jag fått nog, andra är marmorstigar in i en historisk trädgård bland tomtar och troll, ibland som labyrinter där man till slut hittar en knutpunkt eller vägen ut, de kan vara av ölandssten som är lagda som hjärtan där rätt man nog kan se mer än andra, några vägar är belagda med sand och då är det också vänt till den man som kan tänkas gå hand i hand med mig på en strand.