Jag är hon med humörsvängningar.
Humörsvängningar som kanske inte skulle vara så stora
om det inte var för att hon njuter av dipparna lika mycket som topparna.


Jag är hon som tror att hon kan analysera allt.
Hon som gör Myers-Briggs personlighetstest och hoppas få som svar att
hon tillhör en av de grupper som är mest benägna att bli bipolära, manodepressiva
eller få mild borderlinestörning bara för att på något sätt få hamna i
ett glittersmyckat fack där en sån som hon är att förväntas.


Jag är hon som smådansar för sig själv ute på stan.
Hon som hittar på historier i huvudet om allt hon önskade att hon vågade göra
eller andra vågade göra för henne. Hon som fortfarande räknar till tre
innan hon gör något småläskigt och hon som bara gör helläskiga saker
för personlig vinning av varierande slag.


Jag är hon som vet hur hon ska le men inte när hon ska sluta.
Hon med en inre monolog som bäst passar in i en melodramatisk indiefilm.
Jag är hon som skakar

och inte kan bestämma sig för om hon hatar normen
eller bara vill vara normal.