jag blir tilltalad på främmande språk

tydliga munrörelser mellan klickljuden

främmande leenden som välmenande

väcker min rädsla

armarna i kors, polerad blick

jag tar inte första steget, mot de osynliga trådarna

av sociala kontrakt, snubblanden

Spindelnät som skydd

stegen låter alltmer avlägsna utan att doften följer efter

kanske som tröst, kanske vilse

jag tycker inte om stora fönster, de döljer ingenting