sorgen låter sig inte tröstas,


vill värka ut sina dagar-


ta plats och riva;


en dag låter den kanske känna hunger


och äta, andas utan tyngd,


välkomna vackra minnen;


nu sörjer sorgen mitt i all tacksamhet


över all kärlek som funnits,


över den fruktansvärda


tomhet som blottats-


över en villkorslös kärlekskälla


som inte längre finns