Jag hade ett smultronställe, där bäcken porlade lugnt, där solen alltid värme där jag satt.
Skogen var närmaste granne, och ängen med alla blommor som doftade på andra sidan grusvägen.
Allt var tyst och fridfullt där.
Där vilade min själ, där samlade jag kraft.
Jag kände mig nära mig själv, jag var alltid lycklig där.
Kände en stor sorg när de sålde huset, blev som man förlorade sig själv!
Jag vill hitta ett nytt ställe som jag kan kalla "mitt smultronställe"