Du ger mig styrka, när jag inte är värd några fina ord, då sträcker du ut din hand.

Ja, jag är skör, faller om och om igen och ofta blir jag liggande där, där människor kan trampa på mig och sparka när jag inte orkar, men du finns där,

dina ord gör att jag orkar lite till,

regnet öser ner och universum har tappat sin lyster, jag är ingen överlevare, vet inte vad jag ska göra,

men jag kryper och hoppas att jag en dag,

reser mig igen..