|
|
en själ gjord av grus
det gör så ont
att se dig falla
när jag själv
är så
långt nere
på botten
att jag inte känner igen
min egen spegelbild
och när jag själv
står på gatan
och inte längre
kan hitta hem
för att
du
gett mig
fel adress
#
jag försöker
att minnas
en tid
då jag var
perfekt;
snällare#smartare#smalare#vackrare
bättre
det finns
inget
så vackert
i min
själ
#
det gör så ont
att se dig falla
trots att jag
är van
att du lägger dig
tvärs över
och du ska veta;
att det gör
så ont
när du
säger
att du inte
längre bryr dig
att
det inte
spelar någon roll
om jag
dör
imorgon
eller om jag
lämnar dig
det vet du
att jag
inte
kan.
##
det gör så ont
att se dig
plåga
dig själv
för att hamna
på botten
jag önskar;
att jag kan
att jag kunde
att jag borde
men jag kan inte
längre
hjälpa dig upp
och det enda
som egentligen
gör ont
är att du faller
framför mig
och jag ser
att någon annan
får hjälpa dig upp
) igen
Övriga genrer
av
höstlövet
Läst 655 gånger
och
applåderad av 31 personer
Publicerad 2013-03-11 03:04
|
|
|
ULJO
En text jag gillar mycket, mer för varje gång jag tar den till mig
2013-03-17
|
|
|
|
infekterad
väldigt vackert,
väcker sjukt mycket känsla - precis som det ska vara.
brabra
2013-03-14
|
|
|
|
Annika Persson
grus i själen
det gör så ont att se dig falla
när jag själv är så långt nere
på botten, att jag inte känner igen
min egen spegelbild
och när jag själv står på gatan
för att du angett fel adress
där jag aldrig kan känna mig hemma
och att det inte spelar någon roll
om jag dör i morgon, det vet du
att jag kan,
eller om jag lämnar dig
och jag önskar att du visste att medan
jag eller du faller stiger andra
2013-03-14
|
|
|
|
Annika Persson
Jag ska älska dig imorgon också,
utan att förstå varför eller mig själv
eller nå'n annan, som säger att jag varit
nere på djupet så många gånger, att det
ändå strider mot allt det jag står för.
Jag ska älska dig, och när jag säger
att det inte gör ont ljuger jag, då det
brinner i mig när du lämnar mig
för nånting, som lockar så mycket mer
Och den där blicken, vad jag älskar den,
den ändå sänker mig, och den där rösten söver mig,
tystar mig, när jag vill prata.
Jag ska ändå älska dig imorgon också,
men förstår inte varför eller mig själv
eller nå'n annan, trots att jag varit
nere på djupet så många gånger, att det
ändå strider mot allt det jag står för.
doften av din kropp får mig att somna
orden från din stämma får mig att vakna,
det kan vara därför som jag behöver dig,
och din livliga själ
jag vill ge dig allt det som jag drömmer om
att du kan ge mig, och ännu mer, så mycket,
men jag lurar väl mig själv, det är väl egentligen
det som jag inte förstår.
om du vet
att jag verkligen
älskar dig,
bara dig
.
##
så länge
vi båda
andas
2013-03-14
|
|
|
|
ULJO
Mycket fin läsning och glad för att jag fick ta del av den
2013-03-12
|
|
|
|
alxji
Håller med tidigare kommentarer på samtliga fronter.
Det är dikter som denna och människor som dig som inspirerar andra
till eget skapande. Ta hand om din begåvning
2013-03-11
|
|
|
|
micah p
Emelie, denna dikt är lika vacker som du..
2013-03-11
|
|
|
|
Nikolai Jungsin
som orden kom från en fallen ängel till en annan...
vackert vemodigt
vilset.. sökande..
2013-03-11
|
|
|
Nästa text
Föregående
höstlövet
|
