du har inte förändrats ett dugg
och inte jag heller,

men egentligen
vill jag tro
att jag blivit en bättre människa
men det svarta hålet i mitt bröst,
det visar på något annat
och det beror inte på någon annan
än dig

och än idag
frågar jag mig själv
varför du fortfarande
bor i mitt huvud
efter alla dessa år
jag har försökt skrapa dig ur mitt huvud
tvättat det varje dag
med terapi,
med våld,

dagar av längtan,
dagar av hat,
år av kärlek
det har jag gjort mig
till ett offer för dig


jag önskar
att jag hade behandlat dig bättre
kysst dig en extra gång
givit dig lite mer av mig



och jag önskar,
mest av allt,
att du visste
alla ord jag givit dig
alla tankar jag givit dig

någon gång möts vi
men min tunga är som bly


vid platsen,
vår plats
där vi någon gång
delat mer än en evighet

det är där jag ska vänta
på någon som aldrig
kommer
på någon som aldrig älskat

någon som du