tro mig vännen,


jag
är ingen
poet

egentligen



jag bara

leker
med orden
*






jag ser mig själv
genom fönstret

försöker skapa
en form
av sammanhang

en slags trygghet
bakom den skam
jag försökt dölja
under mina ögonlock


framför dig
speglas mitt inre
och jag kan inte längre
springa
till havet

för att dränka
mina sorger

jag kan inte längre se
det jag en gång kunnat se
i dig
utan att se
oss båda lida


säg mig,
var det för att vi
snittade upp syret
emellan oss
för tidigt

eller var det
för att jag ständigt
snubblade
på målsnöret






nej vännen,
tänk inte så
*








du glitterblick,


du försöker
och du letar
efter mer
än vad som finns att hitta




dina ord
gömmer sig

bakom dina djupa,
alldeles för
djupa
ögon



och nånstans tror jag
att du kan läsa mina tankar



för det svider i dig
när du ser
vad jag blivit



och nånstans tror jag
att jag sårar dig omedvetet

för ofta
*







"det är inte lätt,
det är inte alls lätt"

säger du till dig själv
efter alla försök
att rädda
det du kallar för oss,
vi
efter år av lycka
dagar av sorg

säg mig älskling,
är det stoltheten
eller sveken

som skurit
de djupaste såren
i ditt hjärta

är det kärleken
eller hatet
som bildat de djupaste ärren
i ditt hjärta





säg till mig vännen,

att när vi vaknar
imorgon

så inser vi
att all sorg
all smärta,
alla tårar

bara har varit


illusioner