längs ån finns en stig upptrampad

fortfarande ligger isen brun av vattnet

jag är precis i mellanrummet

ovanför trampar fötter

av levande

de doftar

aningen av vår


till blåa skyar solnedgångar röda

pärlband av flyttande fåglar

längtan till havet

jämsmed

en låt

sång

vår


när jag resignerat

faller ridån

jag är lyckligt ovetande

medan skuggan förmår

kväsa gamla röster

sjunga nya

blåa

toner


en dubbel sol

halon

det gulgula

det dimmiga omkring

som ovetandes

finns

är