Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
färdigskriven i februari 2015. till farfar.


alltid finnas kvar

den sista dagen är vacker
men du orkar inte se den
jag har hållit din hand och lovat att
jag ska minnas dig
att jag alltid ska hålla de bästa stunderna i
handen
och det är min hemlighet:
jag kan stanna tiden för ett ögonblick
spara det som ett tummat foto
men ändå ska aldrig färgerna blekna
doften ska finnas kvar, och känslan

och när jag dör
ska min hand lossa sitt grepp kring bilderna
låta dem spridas som
aska -

de ska alltid finnas kvar så
dansande i vinden


Fri vers av Moa Paulsson
Läst 568 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2013-03-12 19:56



Bookmark and Share

  Robin V
Väldigt välskriven!

"du kan stanna tiden som ett ögonblick
spara det som ett tummat foto men ändå ska aldrig färgerna blekna
doften ska finnas kvar, och känslan" - väldigt förtjust i det här stycket.
2013-12-30

  Aftonvännen
Du har fått in närvaro i dikten, och jag läser den med närvaro
2013-03-17

  Annika Persson
hellre skrift
men inte var du än är
2013-03-13

  Annika Persson
jag vrålar stadens hårda sånger
om det råa i att bara vara människa,
vemodet att behöva sova i hans famn,
den som är fylld av dofter från naturen den starka
och eviga,
Att tro på att man är älskad
trots blick på avstånd, är också ett sätt
att älska i vemod, som att falla uppåt,
och stålsträngarna klingar i takt till ett liv
i otakt med rummens vardag, hellre skrift,
vad fin du är.




2013-03-13

  Annika Persson
ser dig
bortom
allt det
i vindarna
på vägarna
i det som ingen vet,
ser dig i linjerna i dina händer,
utan att spå
utan att du blir spådd
ser det hos dig
som inte går att se
inte ens av dig själv,
inte en blick
demon och ängel
eller bara människa
är du bland andra
själv eller i gemenskap,

jag sa, jag vet det


2013-03-12
  > Nästa text
< Föregående

Moa Paulsson
Moa Paulsson