Du sa till mig att man ska älska folk för deras brister. Jag tror dig nu.
Du sa till mig att man ska inte leva med den man vill vara med, utan man ska vara med den man inte kan leva utan. Jag tror dig nu.

Ditt hår är mörkt som natten och din hud är blek som månen, den måne som har lyst upp mitt mörka liv. Jag tackar dig för det.
Dina ögon är stora och vackra, och glimmar likt tusen galaxer på natten, lyser över mig när du ser på mig.
Din grace, din vilja och din godhet är oöverträffad likt en guds godhet till sitt barn. Din vänlighet och förlåtelse sköljer över mig som ett regn, men inget vanligt regn. Ett regn av energi, ljus och lycka som pulserar i hela min kropp varje gång en droppe nuddar. Jag söker och njuter av den, tills jag vaknar upp och inser, allt är en dröm. Och nu måste jag leva vidare utan att söka den drömmen igen.