Jag mår bra.

Jag mår fruktansvärt bra.

Jag kommer knappt ihåg senast jag mådde såhär bra.

Det är skönt men oroar mig,

för om jag trivs med att må såhär,

kanske en aldrig blir två.

Musiken har varit ett verktyg, som fått mig att skriva nytt.

Men frågan är om verkligheten smugit sig upp på mig.

Att förstå att livet ser likadant ut oavsett har blivit min räddning.

För om jag är ensam eller ej, spelar mycket mindre roll.