Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En ny dag i paradiset

En oformlig massa av fett, kött, hår, inälvor, mössa, skor och gud vet vad mer den kroppen bar på i sina gömslen - ett rött utslag under ena ögat syntes bakom sminket - mötte mig vid uppfarten till en parkering. I ena änden av ett koppel en liten hund som drog åt andra hållet.
Denna vackra dag serverade mig en syn som ställde mig. Jag hörde henne förmana hunden om att de faktiskt skulle in och handla och inte gå in på någon besinstation inte. Hon drog. Det stretade.

Jag undrar igen hur länge friden skall få råda. Ty jag hör trupperna närma sig fjärran i från. Mullret tydligt. Monsanto, Standard Oil, FN, Soros, Global ordning, Science fiction ingen tror på. Man räknar med att tredje rikets drömmar är begravt och att Inkatidens huvudrullningar bara finns då. Första världskriget var, depressionen var, andra värdskriget var. Inget är nu.

Kollegan kom rullande med bilen. Några få strålar från solen glimtade fram. Jag bankade av skorna mot fotsteget och hoppade in.
- Såg du kärringen och hunden? frågade jag i det jag satte mig.

Nervöst tänkte jag på sprinten i Stockholm. Skall dom klara det?
Nervöst tänkte jag...




Prosa av hansensson
Läst 826 gånger och applåderad av 18 personer
Utvald text
Publicerad 2013-03-20 18:36



Bookmark and Share


  buchizapa
Det här gillar jag. Bekant på något sätt!
2013-04-15

    ej medlem längre
Vad du menar med detta är uppenbart, jag behöver varken ifrågasätta eller tänka efter och det är en bra text, ypperlig, jodå.
2013-04-06

  Elina Vacker
Ja, det här är väl en väldigt kort kortnovell, eller vad ska man kalla en halv sida text i prosaform? Din inledning är intressant, starka ord och man undrar vad som står på. Referenserna sedan till krigen får jag inte ihop hur de hänger ihop med inledningen? Du knyter sen ihop berättelsen med kommentaren till kollegan, om även han sett kärringen med hunden. Vad sedan sprinten kommer in vet jag inte. Som en novell i betydelsen berättelse, med en röd tråd och gärna med en knorr på slutet kanske det här inte fyller funktion som. Men språket är livligt, flyter på bra, och de tvära kasten fungerar ändå. Men jag tycker nog du kunde ha byggt ut delarna med mer innehåll, bildat bryggor mellan delarna och kunnat slå en röd tråd genom helheten. Tycker du ska jobba lite mer med den här texten, för den har kvaliteter och förtjänar en bättre arbetning. Eller så går du andra vägen, skalar av och ställer upp den i en mer poetisk form, det skulle även det funka. Men det är jag det, som gärna läser lite längre noveller än så här för att få sammanhang och karaktärerna lite mer fördjupat beskrivna.

Tankar från roten - ta emot dem som en gåva eller släng bort dem :-)

Elina V

2013-04-02

  Akvamarin
Svårt att lägga till något eget, hyllningskören här nedanför har sagt allt så bra. Det är en stark, kärv text. Blir väl sparkad på smalbenen om jag skriver en mycket manlig text, men så tycker jag. Hemingway finns i skuggan här: det kärva, den desillusionerade blicken som sett så mycket så ofta och hjärtat som någonstans blöder i lönndom. Imponerande!
2013-03-22

    ej medlem längre
allt sagt nedan. du är en fullödig novellist. målar av verkligheten så som den uppenbarar sig för dig och tar sedan några egna steg i bilden. Tonsäkert.
2013-03-21

  Stefan Albrektsson
Mörkt dråplig.
Den korpulenta damens lekamen ("och gud vet vad mer" :)) målas med otroligt säker hand (jag har sett henne och en handfull till som ser exakt lika dana ut, till och med hunden måste vara samma - gillar diesel tror jag).
Passagen med forna storkrig, som inte längre är, får spets i den hotfulla känslan "det kommer".
Hur detta sedan kontrasteras med ett kommande Stockholmskt löparlopp och frågan om kärringen och hunden (och diktjaget?) skall klara det får en bitter bismak av krigspassagen - krigen och loppet blandas liksom i munnen. Starkt!
2013-03-21

  smultronbergen VIP


Men du. Den här är intressant.
Den fångar tag. Sättet du skriver
på är begåvat. Jag gillar hur du i
stort går från tanten med sminket,
hunden. Hur du låter mig ana ägarens
kynne genom pratet med hunden.
Och oron hos d. Jaget som du elegant
fångar genom de väldiga krigen,
sedan ner till kompisen och nutid,
det är ett manligt bekant tugg dock
och tanken på sprinten, det blir en
spänning i det som kvinna, förstår
men ända inte. Du!! Ja sa det till dig
nu är du här. Det här är litteratur,

/ S

2013-03-20
  > Nästa text
< Föregående

hansensson
hansensson