Var är min strand
var är min sjö
var är min morgon
när allt är ett vatten

var är min stund
var är min fågel
som sitter i furan
och talar om fiskar

var är min vän
var är min stig
som för mig till henne
som bär på en kruka

var är min vind
var är den röst
som viskar i björken
om möten långt borta

var är min hand
var är den väg
så vit som en ros
som leder till lägret

var är mitt djup
var är den natt
som döljer och öppnar
och sluter en tältduk

var är min sång
var är oasen
och natteldens aska
när gryningen kommer


Var är min sjö
var är min strand
var är jag själv
och hon, med sin kruka