Mitt liv var en vinter
där vartenda andetag gick att se.

Som tunn skare
var mitt självförtroende.

Och tankarna fick vandra
på nattgammal is.

En slocknad snölykta
i mitt bröst.

Då kom du förbi
pulsade fram i mina snödrivor.

Stannade upp och berättade
att våren hade kommit.

Och jag började sakta
att tina upp.

Värmen ifrån dig
har fått hoppet att gro.