Det går inte att se
i solens bok
utan att förlora synen

inte att flyga
med den dallrande dagens
trollsländor över myren

utan att doppa fötterna
i tusenbrödernas
munnar


Du är du
och jag svävar
på vingar jag inte har

mot en blomma
som de andra talar om
och som doftar

fastän den kanske
redan sjunkit
genom tiden

och blivit det svarta bläcket
som ständigt
fyller arken


De ser på mig
och säger:
du finns inte

de klär min kropp
i näckrosstänglar
och drar den neråt

för att vattnet
behöver kärlek
och du någon
att sakna


Myrull, sileshår,
den svarta kostymens skräddare:
de små grodornas ögon
som ser det hända

som ser dig gå
lätt som en vind
över könets hålor

som ser
de tusen färgernas vingar
den dagens kapitel
i sagan om

och allt är
myggor och flyn
pors och en blomma
som kanske finns

och allt är
du som går
och jag som sjunker

jag som är
och du som försvinner


Sagan om:
någon skriver alltid
också när fiskarna
gjort sitt

och de med vingar
nått bortom myrens land
längs vägen mot berget
där doften nyss vilat


Jag minns
och läser solen

Jag lyssnar