Ibland tänker jag sluta skriva
tycker jag spelar samma skiva
Precis som om den hakat upp sig
och hela tiden går på samma stig

Men om jag kämpar och fortsätter
måste jag bli bättre
Sämre kan man inte bli av att träna
det räknar jag ut med min lilla hjärna

Samtidigt funderar jag över mitt ordförråd
känns som om jag står vid en taggtråd
Finner inte flera ord att hitta på
men så får jag tag på ett halmstrå

Jag har pratat i femtiofem långa år
och aldrig behövt sluta hitta på
Alltid kommit på nya saker att snacka om
allt eftersom

Så vari står skillnaden mellan det skrivna
och det uttalade ordets beskrivning
Om vi har både öron, öga och munnen kvar
vet inte jag om det finns något svar

Så jag kan nog lugnt fortsätta
tills inget finns att berätta
Och det lär aldrig ta slut
för vi lär oss hela tiden något nytt