Eldstigen med ett ja-fan saltstänkt hår med pärlor. Hur långt är nästa pass? Det vet vi visserligen inte.

Fortfarande men ändock egendomligt annorlunda - en gång ställdes frågan: vad vill du i livet? Jag vill bara dö - alla ska ju ändå dö tids nog.

Så var det en gång i tiden. Allt jämt så men inte lika nödgat skyndat - ingen brådska, med andra ord. I den lilla paljetten kunde det anas en längtan, pallen som folk satt på fick åtminstone sin beskärda del. Det är inte bara ett nyckeltal, försöker ändå nå det relativt onåeliga. Bedånande - en blandning av bedårande och benådande - stiger volymen. För hoppar melodierna så gissar säkert en...

en dag, kanske två, så var det som så - vattnet var både fuktigt och svalkande, ungefär som en rysk hand mot kinden. Släpandes försiktigt kravlade ett stycke fram, med en påtagligt påminnande struktur, ännu en gång likt en hand men denna gången bara benen inuti... ett finger som benar... på.

Doften av blöt luft
fnösket skapade safir
han frågade
men det ena
uteslöt
inte det andra
utan

abre los ojos