Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Brända strumpor i mikrovågsugnen

När jag kommer hem till lägenheten upptäcker jag att någon har varit där och ändrat inställningarna på min tv igen. Fjärrkontrollen har de naturligtvis gömt. Jag är tvungen att leta igenom lägenheten krypande på alla fyra för att till slut hitta den bland smutstvätten i sovrummet. Sluga jävlar. De visste att det var där jag skulle leta sist. De har kolla på mig. Övervakar varje steg jag tar, utan att jag för den skull kan få syn på dem. Jag har börjat fundera på om det är ett utomjordiskt intellekt jag har att göra med. Som spelar alla de här spratten med mig. För det kan ju knappast vara en vanlig människa. I vart fall inte en ensam vanlig människa.

Möjligtvis om det var det gamla KGB jag hade att göra med. Då hade det kanske varit möjligt. De killarna hade verkligen koll på sina saker. Fullblodsproffs. Men jag tror inte på det. För det första så är inte FSB i samma klass som KGB i sin höjdpunkt och för det andra så kan jag inte förstå varför ryssarna skulle vilja gömma min fjärrkontroll. Nej, det känns inte rätt. Jag tror verkligen att det handlar om utomjordisk inblandning. Eller min exfru. Det finns inga gränser för vad hon skulle kunna hitta på för att skada mig. På alla tänkbara och otänkbara sätt. Hon är nästan omänsklig, den häxan. Men knappast hyperintelligent.

Och den eller de jag har att göra med är onekligen smart. Smartare än vad jag är. Det är det som gör det så förbannat svårt att komma på honom med fingrarna i kakburken. Han gör sina utfall och försvinner som en skugga utan att jag har en chans att få tag på honom. Den jäveln. Han driver mig sakta mot vansinne. Jo, det är i vart fall så det känns när verkligheten börjar jävlas.

Igår så vaknade jag av att det luktade rök i hela lägenheten. När jag sprang upp för att kolla vad det var så hittade jag ett par brända strumpor i mikrovågsugnen. Mitt bästa par med Homer Simpson på. Uppbrända. Näst intill oigenkännbara om det inte hade varit för en stor gul mage som stack fram under en vit t-shirt på den ena grå strumpan. Den andra strumpan var bara en rykande ruin. Som Kartago.

Varför gör de så här mot mig? Jag kan inte förstå det. Det är väl knappast så att jag kan vara något hot mot en utomjordisk överintelligent ras som har färdats hit för att ta över världen. Inte jag. Jag kommer inte vara ledaren för något stort underjordiskt rebelluppror. Det tror jag inte. Möjligtvis kunde jag bli lite förbannad om de stängde alla systembolag. Men annars så skiter väl jag i om det är moderater, socialdemokrater eller andra jävla utomjordingar som styr samhället. Så mycket värre kan det väl knappast bli om de inte har för avsikt att utrota oss alla. Och i så fall borde de kunna göra det snabbt och utan problem med tanke på att de är mer avancerade, smartare och möjligtvis även elakare än vad vi är. Så det kan inte vara deras plan. Nej, total utrotning har de inte på kartan. Det är något annat de vill. Oklart vad. Kanske handlar det ändå om ett experiment. Ett experiment för att se om vi jordlingar är något att ha. Om vi har ett tillräckligt starkt psyke för att möta en helt ny verklighet där vi inte är universums härskare. Ett universum där vi inte är något annat än en stor myrstack som man skulle kunna stampa på men som man låter vara för att det inte finns någon som helst anledning att stampa på den om man inte har blivit biten av röda stora pissmyror som barn och stigen leder ner till badstranden.

Eller är det så det är. Stigen leder ner till badstranden och en utomjordisk ras vill bada men en annan utomjordisk ras gillar inte vatten och så har de slagit vad om de kan driva mig till vansinne eller inte och den som vinner får bestämma om man ska stampa på myrstacken eller låta den vara. Det är ju nästan ett bibliskt tema. Gud och Djävulen som slår vad om Job, den jobbige fan. Och så låter man Djävulen gömma Jobs fjärrkontroll under smutstvätten så att den nästan är omöjlig att hitta.

Nej, nu jävlar behöver jag en återställare. Det här börjar bli löjligt. Rädd för spöken och utomjordiska exfruar. Inte mer. Nu ska jag öppna mig en öl och en flaska whisky. För inte ens en extraterritoriell varelse med gudomliga krafter kan hindra mig från att ta en sup. Om de jävlarna nu inte har fått för sig att gömma alkoholen…




Prosa av Svarte Petter
Läst 376 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2013-04-01 01:01



Bookmark and Share


  Onders
det är fan inte lätt att vara intellektuell. tänk på all sprit man måste hälla i sig för att slippa tänka. men ändå kan man inte undfly vetskapen att de jävlarna är ute efter en.
2013-06-21

  SIDA GULDPOJKE VIP
jag är utspionerad jag med. känmner igen miog i texten.
2013-06-15

    ej medlem längre
nä då jävlar är det krig
2013-04-01
  > Nästa text
< Föregående

Svarte Petter