Du har henne ännu kring handleden
likt en rest från en svunnen solnedgång
och trots att jag sitter här i solgasset
och betraktar dina armar kring min midja
så söker ändå blicken ditt armbandsur

Den har vuxit fast i din hud
på samma sätt som ärr
är den bestående
En gammal gåva som för dig övergått
till en vana

För mig blir den en ständig påminnelse om
att det en gång fanns en kvinna
som kunde konsten att köpa dig tid
Prydligt förpackat under en dyrbar urtavla
Hon kände dig så väl
att hennes gåva består
trots att hennes väsen sedan länge knuffats bort
ur din periferi

Du kysser mig i nacken
och hettar upp mina artärer
Sprider din kärlek
likt en välvillig infektion
Allt medan jag i hemlighet önskar
att tiden kring din handled
en vacker dag
bara ska vara min