Orden vattnar min själs torra ödemarker

väter bortglömda svedda ängar

beslöjade av urtidens aska


Pulveriserade blomsterminnen

fuktas, tränger sig ner

till ett djupare skikt


Där glömda rotknölar, lökar och frön

tryggt legat i sin djupa vintervila


Omslutna av dolt, tyst mörker

bärandes på djupt inkapslat

slumrande liv....