Inte fan vet jag hur jag hamnade här men det är bästa att stanna här bara för trygghetens skull som lindar in mig i bomull, side så som en dröm av fluffiga rosa moln allt är bra "less is more" men hur vet jag då hur man liksom "keep the score" inte vet jag vad fan vet jag all visdom verkar pretto all kunskap verkar falsk alla skepticism verkar befogad alla tårar verkar aldrig komma all ångest i bröstet är som pastan som kokar i kastrullen var dag jag har inte mycket pengar så därför blir det samma jävla billig mat var dag på vardag...ar....så jobbar jag numera försöker få in pengar träffa folk stimulera det enda lilla pyttelilla mitt av sinne jag har kvar kanske vet jag inte mycket för att veta allt är inte så underbart kanske kommer en tid då jag hittar mitt "Great Perhaps".

Kanske