har nyss fångat mening i min hand

likt trollsand förgänglig förvandling

invid venus skära

just där syrsorna spelar i klang

och svalorna bygger sitt bo


flyktig var den

gäckande lurig och ljuv

trotsar alla naturlagar

lever sitt egna liv

ur mysteriers kölvatten


invävd i tillvarons dimma

tar den sig in överallt

lekfullt ettrig

evigt föränderlig

relativ i sin natur

kräver ett sammanhang

för att existera

ett sammanhang man inte ser

och aldrig finner

förrän meningen själv

låtit sig fångas

när den dansar in

i min själs tunna pergamentskrift

svept i gnistrande transperens

gömd bakom ögats speglande reflexer

av något som kvittrar till

bakom örat

likt en ruvande näktergal

närd av tårarars flöden

från de dunkla djupens källa



Håller den i handen

ömt ömt ömt ömt

viskar tack

öppnar min hand


doftvirvlande ångor

från sandelträ och myrten

stiger och kittlar till

som en svag bris av längtan

lägger den sig runt min hals

behagligt lätt


öppnar, släpper, öppnar, släpper


tomt!


sitter i en solkatt

bestrålas genom det öppna fönstret



jag finns