Jag ser hav av skalbaggar vändna på ryggen.
En blixt slår ner och några tusen slås upp i luften, sönderbrända.

I horisonten är vulkanberg, skulle kunna vara domedagsklyftan,
som kanske Frodo, Sam och Gollum klättrar uppför.

En pojkes röst jag hörde,
spetsade mig in i hjärtat.
Skadeglada fåglar kretsar runt mitt huvud,
men en kompis till djävulen är alltid en kompis till mig.

"Din hand är liten nu,
men den växer ser jag."
Årstiderna kom och årstiderna gick.
Tills en varm mjuk sommardag:

"Vänta bara en sekund,
jag måste svara på en kund."
Och jag kunde inte få en blund
den natten.
Det enda jag tänkte på var magiker
med kaniner i hatten och floder
av rasande vatten.

Från en ravin hörde jag en kvinna skrika:
"Gravplundrare gravplundrare!
Sjung din sång och lyft din hatt.
Min älskling dog för mig idag,
jag skall dö för honom inatt."

Tankens smedja hamrar som vanligt
på sköldar och svärd.

Sökte naturen så jag gick till anuset av kulturen
men jag blev bara snuvad på konfekten.
När jag öppnade upp mig visade det sig att de
bara hade bytt namn.

Han känner trådar från omgivningen fastvuxna i sitt huvud.
Spända och vibrerande.
Han vrider sig av lycklig smärta.

Så tala inte till mig som om jag vore född igår,
till skillnad från dig alltså.