Jag lever på gator
sover i källare
där i mörkret som lagt
sej som en klibbig filt
omslutande allt,

ett rop
en snyftning där ögon
stirrar livlöst från grå
betong,

där sanningen ligger djupast
säger att vi behöver varann,

egot är knäckt som var så uppblåst
nu som en sprucken ballong,

blodet rusar och sjuder i min dröm
jag flyger allt högre bland moln som
reser sej över jorden med sina tinnar och torn,

låt mej landa i en kärlek som kan såras
men aldrig aldrig raderas, smycka mitt inre med
gladlynthet ödmjukhet och mitt yttre
med uthållighet att hjälpa mitt inre.