(trädologi - under barken i norrläge

savning

utan skägg)

*

idag är jag riktigt ful i sinnet helt av eget val
helt
av ungefär

ett halvt mått självpåtvingad ogrundad uppstudsighet styrt - och läs för böveln nu då; väglett - av humör och spontanryck samt
ett lika självpåtvingat - läste du förra 'självpåtvingad' som; dolt medvetet martyriserat - halvmått försvarsfasad i form av en ganska rättmätig åsikt

en ful i sinnet-åsikt som i sig själv fäller hela situationen jag skapar med detta uttalande

(exakt som om jag aldrig ens påstått något
så kan jag se totalt frågande ut om någon vill ha en förklaring för har det egentligen påståtts någonting alls i denna vals)

men kontentan av en sån dubbeltydighet - här aldrig ens uttalad till fullo - blir ju endast ett halvt framfört valt ställningstagande och vem gillar halvmessyrer hur än mycket dubbla budskap som finns däruti att gotta sig i

därför gör jag tvärtom och intar flankläge återigen
vid sidan av mig själv

mitt i livet så där alldeles från utanförläge
utifallatt

tänker på tvären
snubblar över sociala regler sideldes
pratar baklänges om framtiden och framlänges om dået och lägger mig raklång på rygg i närmsta gyttjepöl

bara för att jag kan och för att det faktiskt är ena positionen av två i ämnet sörja

den andra väntar jag med tills knän har läkt

"...och ändå är det bara april..."

[|]

skiljeväggar resta
skiljevägar beresta
skiljes sägner belästa

isär som sagor i band

från rot till krona
från krona till klave
från klave till kung
från kung till fosterland

och jag bjuder dig in minsann
hand i hand - tysta i en brand

i en pöl på rygg bara för att
vi kan

*

där finns tre i norr
där vatten borde rinna
och där finns block stinna av granit
där finns örter som ingen satte dit
och där finns torr torr hinna

en länga lovande lökar slängda

hur spränga det redan sprändga
där våren redan leker

och vattnen vägrar finna sig fångna
i fållor och fall i diken

hur vägra vårens berikning

*