Som en skjuten fågel faller jag
ner mot vassa klippor
hålet i mitt hjärta vidgar sig
det tar åt sig all ilska och sorg
Tomheten dränker mig i fallet
Jag letar efter en utväg
Världen blir som en borg
Jag är fången och hittar inte ut

Som en skjuten fågel ligger jag
kluven inuti, orörlig och tom
Klipporna runt mig formar en bur
Ingenstans går jag fri
Känslorna tynar bort
Livet tynar bort
Men ändå ligger jag där
Mer vaken än någonsin

Som en skjuten fågel faller jag
Djupare in i döden
Skuggorna blir fler och fler
Jag krymper och tynar bort
Jag kan inget mer se
än smärtan och sorgen
som flödar ur mitt bröst
Mörkret tar mig i dess famn
Jag försvinner
Den skadade fågeln dör.