På samma sten
Som jag satt på en dag
Med gråten i halsen
Och hjärtat i bitar
Sitter jag nu
Hör ekot av förtvivlan
Sorg
Smärta
Som ekade då

Brusten,
nedslagen,
krossad
Då fanns inget annat
Blicken var mörk
Ljuset släckt
Hoppets trygghet
Hade gått någon annan stans

Timmar,
dagar,
månader
Fortfarande ekar det
Fortfarande ekar du
Men mellan sprickorna nu
Skiner hoppets ljus

Allt finns kvar, inget är glömt
Ekot av din närhet
Gick smärtans väg
Till något fint och ömt