Det går en liten gångväg mellan kyrkogården och vårt hus. Den leder upp igenom kvarteret och ner till centrum. I minnet badar den i sol, liksom åkern, trädgården och kyrkan. Jag ser köksdörren öppen och inne far en liten kattunge runt på golvet. Outtröttligt leker vi.

Karporten ligger i skugga. Jag kan den utan och innan. Vare sig det är med cykel eller moppe kan jag rulla in den där den skall stå, hoppa av i fart, strypa bensintillförseln och vara inne i huset med skorna på hyllan innan man hinner säga lampa.

Kyrkovaktmästarns skjul ligger till höger om själva kyrkan. Står man där vid knuten kan man se skolan med dess tre byggnader, det gamla gula trevåningshuset, det nya låga röda av tegelsten och längre ner, matsalen med gympahall och slöjd.
Jag kan gå genom skolgården i minnet som om jag vore där nu. Förbi matsalsfönstrena, titta in och se borden stå i rader, över fotbollsplan till målburen och det slitna håliga nätet. Gärdesgården bakom. Det lilla röda trähuset som jag aldrig begripit vad det var till för. Senare i tonåren skulle en kamrat och jag röka brass där. Det var nog inte därför det byggdes men ändå.

Bortom skolgården vägen ner mot macken och vidare ut i världen som senare visade sig bara vara bort till den lilla orten Getinge och simstadion där. Fast det är klart, världen fortsatte en bit till. Då jag förstod det var platserna bortom inte så intressanta. Då var det haven, Atlanten och Nordamerika och sådant som var världen. Göteborg var bara en svensk stad.

Vid macken rökte jag min första cig, mentol. På vägen dit, på andra sidan gamla E6 bodde min första lekkamrat i byn. En gudabenådad tecknare och clown som fick vem som helst att le. Han tog livet av sig vid tjugo.
Det var vi som satt i det där huset.

När jag går i byn nu, ser jag huset, solen och oskulden som försvann. Det som var hem, med öppna dörrar, körsbärsträd och vägen ner till affären. Skolkamraterna, lärarn, mor i köket, skogen och åkrarna, gårdarna och bilarna som körde förbi på vägen utanför vårt hus.

Hem som nu bara är ett tomt rött hus i minnet.