Handfallen står jag
under en stjärnbeströdd himmel
(som inte spelar någon roll
om du inte håller min hand)

Och tomheten börjar gnaga
i hörnen
när jag känner att jag har slut
på mig själv

Jag vill kyssa dina ögonlock
och vagga onda känslor till sömns
Jag vill placera mitt hjärta i ditt bröst
för att du ska vara säker på
att det är ditt
Jag vill tatuera in mina löften
i ditt tvivel
Och jag vill stanna tiden,
samtidigt som jag vill snabbspola den
till den punkt där allt känns bra

Men här står jag ändå
handfallen

För mina ord räcker inte till
för att släcka vassa lågor
som fattar tag i dig
och jag vet inte alls
hur jag ska få dig att landa
mjukt i trygghet och lugn
när jag har slut
på mig själv






...