Livet är som att bläddra bakåt
att alltid förstå efteråt
Vad folk menade med sitt uppsåt
som lämnade någon några i gråt

Empatin är nästan utrotad
känns som man springer barfota
På en djävulseld
med ondskan brännande i sin själ

Jag skriker av smärta
av allt skit de pumpar in i mitt hjärta
Jag vill blunda vill inte se
men rakbladen under ögonlocken tvingar mig att se

Framför mina ögon, bakom mitt röda rinnande blod
skymtar jag orsaken till denna blödande flod
Han står framför mig, skriker på mig
han hotar mig, varnar mig

Han gestikulerar som värsta Hitler
har inga problem att hålla mig från fnitter
Varje ord han skriker skär i mitt bröst
ingenting ger mig, än mindre mänskligheten tröst

Han försöker förändra mig
men hans tortyr biter inte på mig
Om jag måste välja mellan Gud och Hitler
väljer jag Gud som mitt glitter

Även om Gud inte finns
så vet jag att Hitler finns
Och jag kommer aldrig att bli en nazist
tillåter mig inte ens att bli en smyg-fascist

Min blodiga flagga stör
Sveriges odör
Jag kämpar
tills slutet klämtar

Om jag så står ensam kvar på svensk mark
med välfärdsflaggan som min monark
Dör jag med stolthet med bibehållen heder
och värnar om minnen från fornstora dar