Vind i seglet och högsta fart, tvekar ibland fast det mesta ter sig underbart. I stadens surr blir allt lite luddigt, överlappande och suddigt. Solen visar vägen, viskar "utforska mer", jag ligger i min säng och önskar att orken hämtar sig. Unna sig, roa sig, balans mellan allt trots att jag saknar elegans. Jag jagar den bästa versionen av mig själv, den bästa miljön för att maximera det som står och stampar inför att släppas fram: kreativiteten, drivet, vansinnet, lusten, längtan, glädjen. I denna stad har mycket släpps fram. Skinn på näsan krävs för att bli man, men om navelsträngen aldrig tycks bli klippt och hemlängtan sker, är jag då egentligen mer än en liten pojke som bara ger sken om att vara...mer?

Läser mindre böcker nu för jag är i min egen bok. Ser mindre film nu för jag är i min egen film. Släpp mig skepticism och låt mig få njuta. Idag är dag och imorgon är imorgon. Det enda vi har är nuet. Låt gå