Det är svårt att med ord beskriva sin känsla i hjärtat, man vill be personen lägga sin hand över hjärtat,känna kärleken i varje slag.

Att ibland få skriva av sig sin sorg sin smärta, att läsa de tröstande orden som ni ger.
Det är en lättnad, en känsla av gemenskap.

Kanske inte alla ord blir helt rätt, kanske inte innehållet blir som det var tänkt. Men oavsett så är känslan befriande,att få tömma ut det som i hjärtat inte får plats.

Jag är er evigt tacksam för allt.