Vi klamrade oss fast i varandra
som små skeppsbrutna råttor
visst ville vi lämna skeppet
men hade ingenstans
att ta vägen

passade så perfekt in
gled sakta på plats
som den sista biten
i känslans pussel

brände vi ljuset i alla ändar
döva för världens finger
andades vi glödgat liv 
i varandras strupar

så vi halar storseglet nu
med ankaret runt halsen
lämnar vi allt det gamla
redo för det andra livet

med ett plask passeras gränsen
och vi sjunker in i allt det nya

                           @