med bestämda steg
i ett par trasiga skor
vandrar en trasig man
mot sitt mål
sitt sista uppdrag

han söker efter kunskapen
för att lösa livets gåta
han vill veta hemligheten
hur man pensionerar sitt hjärta

trött på att älska men aldrig bli älskad
är han den riktiga pojken
som drömmer om att vara gjord av trä

lämnad av så många redan
stöter han bort resten
han vill inte bli besviken igen
än mindre svika någon annan

att bli en känslolös robot
det är hans mål
hans sista uppdrag

och det gick ju så bra
han var nästan där
men sedan så kom hon

likt ett ljus i livets eviga mörker
som en palett full av vackra kulörer
är hon precis som han
trasig med drömmen om att bli känslokall

samtidigt är hon allt han inte är
vacker och alldeles underbar

han har funnit sitt svar på livets gåta
att livet slutar aldrig att förundra

för när det slår gnistor
mellan två robotar
då kan även två trasiga och iskalla hjärtan
värmas av glödande lycka