Nu låter jag mitt hjärta tala
tack för igår - idag - imorgon
Vägen är smal men den enda sanna
alkoholen går åt andra hållet i kolonn

Under skymningens förlåt
släpper jag för dåtiden en tår
Och nu ser jag himlen i det blå
när jag framåt går

Vi sammanflätade våra liv
men det gav alltid upphov till kiv
Nu flödar ljusets pil
jag fortsätter framåt med stora kliv

Kanske hoppas jag för mycket
men som storfiskaren på en fisketur
Vill jag fånga största stycket
krävs bara karaktär ska inte skylla på otur

Vill jag förändra mitt livsöde
så måste det ske här och nu
Om jag inte alltid ska behöva titta akteröver
men han kommer skrika mitt namn gånger sju

Hämndens makt ger inte upp så lätt
han vill se dig platt
Omslingrad av hans makt
skrikande efter mer under hans hatt