En privat dikt: Som jag skulle vilja skicka till Sociala i Tyresö
Sanningens hemska nötskal
Jag har noll kontakt
med mina barn
Därför blir jag behandlad med förakt
av dem som bildat detta garn
Ni har ingen aning
om vad mitt inre känner
Inte ens en föraning
om sanningens falska bränder
Ingen rök utan eld
brukar man säga på skitsnackets väg
Men det är i er enfald
ni tror på denna enda utväg
Jag avsäger mig inte mina älskade barn
men jag fick aldrig en ärlig chans att bli deras far
Det fixade den feministiska tron
att barn inte behöver en far
Och här står jag nu och ser
allt jag varnade för
Om denna vackra ängels svarta själ
men ni fortfarande inget gör
Jag vet att ni nu förstår
lite mer än igår
Men det har gått fem långa år
och flickan blir sämre och sämre för var dag som går
Gör något denna dag idag
blunda inte för det ni sett
Utan förstå att det händer mer
när ni inte ser, när ingen ser
Kanske går skadan i viss mån att reparera
men skadan blir mer och mer preparerad
Knacka dörr och prata med grannar
någon eller några kommer berätta sanningar
Jag vet att skolan redan har berättat
det borde för er ha underlättat
Att tro på alla mina otroliga sagor
som tyvärr inte var några sagor