Sebastian ser mig varje dag,
och han ler så imperfekt.
I imperfektionen han upptäckt
han älskar sitt skändliga jag.

Han beordrar "Mindre kontroll.
Vad spelar det, säg, för roll?
När hjärtat ditt rister
av skamfyllda brister
och spelar dig spratt i moll,
höj huvudet ditt -
håll det stolt liksom mitt -
och själen sin sorgeklang mister."

Jag önskar blott att jag vore
mer som Sebastian den Store.
Förloras en gång, förloras två.
Sebastian skulle förstå.