jag sitter här i mitt vardagsrum
trycker på tangenter
bildar ord som du just nu läser

framför mig ligger tomma pirogförpackningar
ett gäng ölburkar
och en dosa snus

ute vaggar träden med vinden
molnen drar sig sakta förbi längs himlen
och barnen i lekparken leker

men en dag

så kommer inga fler ord att skrivas
inte via mina fingrar
men du kommer fortfarande kunna läsa
det som redan står skrivet här

en dag så är skräpet framför mig säkert bortstädat antagligen har de ersatts med något nytt

och vinden kommer fortsätta att vagga träden
moln kommer sväva den dagen
och barn leker ju varje dag

även om jag inte finns
så fortsätter världen precis som nu
sett ur det stora perspektivet

när jag är borta
jag undrar hur det känns
herr Hegerfors sa vid en nära dödenupplevelse
att det var som att släcka ljuset
det var rofyllt och harmoniskt
men det kändes inte som att livet skulle gå vidare
utan det skulle bara upphöra
god natt
föralltid

när jag var liten
så brukade jag tänka
att jag ville se hur världen fortsatte när jag var borta
men jag har sett döden skörda
jag vet hur den fortsätter
människor som står nära får bära sorg och smärta
en saknad som aldrig tar slut

men showen måste gå vidare
det gör den så småningom

och då är det nästan
som ingenting har hänt