I slutet av dikten hänvisar jag till ett brandtal jag hade på baksidan av min andra egna bok: Titta gärna på utgivet matrial: Bearfoots andra diktsamling
Husby brinner
Husby brinner
tryggheten försvinner
Alla är förvånade
att välmående utplånas
Politiker bryr sig
fast egentligen inte
I deras jakt på rikedom
krossas all sjukdom
Behövs skyddsglasögon
när deras grisögon
Fattiga krossar
sjuka krossar
Med ett empatilöst
fantasilöst
Skitsnack
lurar de vårt medelpack
I skrämselpropaganda
som nazistpropaganda
Om arbetslösas laganda
som en lathetsanda
Om långtidssjukas fusk
från ingenting förstoras det upp
En liten bäck rinner ut
blir en ocean, ett världshav
Om det var sant
varför inte ta bort allt
Även korttidssjukpenningen ska bort
i rättvisans rapport
Ni vet, jag vet
att det fuskas mer
Med självömkans lathetsrecept
när man förstorar upp sitt lilla sjukkoncept
Där behövs inga knepiga intyg
såsom röntgenplåtar
Eller blodproppar
eller dödliga upplevelser
På sjukhusens akuter
i korttidssjukskrivningen namn
Får många ledigt på löpande band
med hög semesterlön
Behövs ingen begravningsbön
för att få denna lathetslön
Men att bli utförsäkrad
uträknad
Som riktigt långtidssjuk
som långtidsarbetslös
Då tar livet slut
ditt barn drabbas akut
Får ingenting
om de inte hittar en arbetskontakt
Men tänk om de är bara femton år
hur läker de då, sina och sina föräldrars sår
Där har ni det lätta svaret
Husby är inte undantaget
Jag skrev redan 2011 i november
utan att vara någon knepig spåman
På baksidan av min andra bok
berättade jag om morgondagens chock
Svaret är så enkelt
men för politikerna inte enkelt
För de behöver fantasilöner
och då måste några be böner
Förlåt mig att jag fick cancer
en parantes inför sista dansen
Om politikerna låter korttidssjuka
lida som långtidssjuka
Vinner man inte valet
det är så skadat
Att vi bara bryr oss om oss själva
i jakten på mer finns inga änglar
Man kan inte bestraffa alla
därför fanns det judar
AMEN