Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Små varelser, spädbarnet.

Så litet, så ömtåligt. Så rädd men också nyfiken på den värld den har kommit till. Så litet, så naken, så blottad. Den lilla varelsen söker skydd hos sin mammas bröst, där värmen och maten finns med. Det lilla spädbarnet det gråter för att kunna förklara något, för den inte kan prata.
Lilla spädbarn, varelsen, utomjordingen. Det första du såg var gul, det andra du såg var ansikten men det visste du inte då, du visste inte ens hur du själv såg ut. Men det tänkte du inte på, din uppmärksamhet kom till alla runt om dig. Det dära nya du aldrig har sätt. Du klämmer tag i din pappas finger, han ler men du förstår inte vad det betyder. Allt är så nytt för dig lilla varelsen, så liten du är. Mycket mindre än människor på jorden, förutom dina kompanjoner, dom andra små varelserna som är kallade till namnet spädbarn.




Bunden vers (Annat versmått) av SofieFiffi
Läst 241 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-05-26 10:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

SofieFiffi
SofieFiffi