Din blick är säker, lugn och trygg.

Din andedräkt bränner min hud, dina läppar dämpar mitt kvidande.

Vi har gått över gränsen av vad vi får göra, vi protesterar inte längre.
Vi låter det ske, jag känner dina händer under mina kläder.

Tätt ihop och flämtande och längtandes andas vi ikapp!
Spärren är borta, nu finns bara åtrå.

Efteråt finns bara imman på fönstret och minnena kvar.