Påträngande

kom det allt närmare

motvilligt tog jag emot

Förstod först ingenting

det var som ett främmande språk

ett obegripligt klotter

Behöll brevet i handen

lät blicken sakta vandra

            orden uppenbarade sig

            för mig

Försynt

la jag dem på tungan

smakade

           ett efter ett, säg;

           var de för mig?!

Jag rodnade

fnissade generat

och grät stillsamt

reste jag mig upp

sträckte på ryggen

och gick med lätta steg

Orden dansade

        uppsluppet

        oförtröttligt

omfamnade

       och

       ville mig

-

Nu hänger brevet i guldram

i mitt hjärtas kammare