Jag sluter mina ögonlock,
det är lättast så
och åt alla dina frågetecken
skakar jag bara på huvudet

Men trots att jag vägrar fästa blicken
på ditt hjärta
som växer för varje slag
så når någonting in i mig,
tränger in genom huden

Jag ryggar tillbaka,
som om jag är rädd att det ska brännas,
som om jag är rädd att fastna
i ditt bultande hjärta,
som om det växer för att innesluta mig, fängsla mig

En rysning går genom min kropp
och sedan
en plötslig förvirring;

Det är inte en rysning av obehag,
det är... välbehag

Och då jag slår upp ögonen
är det som att jag gör det
för allra första gången






...

Niklas