Den ensamma fågeln sjunger

                      igen

varje morgon har vi sällskap vid

              dagens födelse

     gryningen drar undan ridån

                     mjukt

      Solstrålar svävar in på scen

som dimälvor smeker de lövverken i

                      guld

varsamt har dagen fötts i gryningens sömniga

                    famn

             fågeln sjunger