Du bläddrar i ditt minnesalbum

Sorgen rinner ned på dina kinder

Genom väggarna hörs någon spela fiol


Din porslinshy har målats röd

minnen smärtar

och nu faller du mjukt


Hos dig finns inga utbrott

inga hårda ord

inga desperata skrik

endast pöbeln



knackande på din rygg