hon satte sig ner


andades fritt, oansträngt


vilade sinnen


blicken vänd in, uppåt;


tankarnas tåg var


ännu i rörelse med


många vagnar i;



hon lät det fara


konstaterande, som en


åskådare gör


ej fastnande vid en vagn;



snart hade tåget



passerat - allting blev tyst:



hon kunde höra



ljud, men lät dem vara där,



som åhörare



som ej är intresserad;




hon var i tystnad



detta ljusa varandet



gav henne krafter



som en stunds sömn kan göra;



moln gled bort ur solögon