vill hemskt gärna hitta ett djup att sänka mitt hjärta i

trevar genom glasklar himmel

skriver på immiga fönster ord du aldrig ska få se


dörrar

öppnas som av sig själva

när det blåser såhär kallt

rakt igenom oss

som om även vi

som går och talar
och omsorgsfullt väljer våra kläder om morgnarna

inte fanns


men våra andetag finns där
hänger vita som snöfall framför blickarna

lakan som torkar på tvättställ

måste blunda i solen


låter dimmorna
sova drömlöst
på fälten

tillåter färgerna vara en stillsam brand i lövskogen

vi kan följa träets linjer
med fingrarna
och jämföra dem med våra tumavtryck
ta en paus och slå oss ned på varsinn gravplats

allting lever
ingenting lever
allting död föds


jag tror att jag alltid levt i stunderna då livet känns som rymligast
de stora tomrummen
svarta hål i väven


morgnar med högt i tak

ögonblicken då murarna faller

malätna tyg
stycken skrivna för domnade hjärtan

(i sidoläge
vet att du kan hitta ytan
om jag bryter isen för dig
- kanske tvärtom)



ljuset faller in snett uppifrån

de smutsiga fönsterglasen

träffar dammet i min barndom



allting är fult och vackert

regnar Iris

dags att vattna blommorna med koksalt


lösning

av nystan

borstar känslorna fritt från tovor


tappar håret